Det virtuella har blivit verklighet – igen

Video är sedan länge ett erkänt kraftfullt sätt att kommunicera. Det ser vi inte minst på hur Youtube har positionerat sig på marknaden – idag är det den näst största sökmotorn och den tredje mest besökta sajten på internet.

Varje minut laddas 300 timmar film upp och sammanlagt uppskattar man att det just nu finns omkring 215.000 år av filmmaterial på Youtube. På Facebook konsumeras hundra miljoner timmar film varje dag. Hundra miljoner. Och redan 2018 förutspås över 80 procent av företags kommunikation vara visuell.

I takt med att vi alla är våra egna – privata – hyperuppkopplade content managers, så söker vi nya verktyg för att kommunicera, tränga igenom bruset och skapa wow för både oss själva och för våra kunder. Och ett verktyg heter VR – Virtual Reality.

Virtuella verkligheter har visserligen funnits länge. Minns ni “Gräsklipparmannen” från 1992, eller “Skamgrepp” från 1994 med Michael Douglas och Demi Moore? – båda filmerna gestaltade VR som ett kraftfullt verktyg. Ja, i Gräsklipparmannen blev huvudkaraktären till och med fysiskt uppslukad av den virtuella världen och försvann. I Skamgrepp minns jag scenen där Douglas och Moores karaktärer i en VR-värld, där de båda skyndar för att tömma/rädda ett virtuellt dokumentskåp som innehöll graverande bevis mot ena parten. Scener som idag kanske ser lite fåniga ut, men som då fångade en publik med ett nytt grepp.

Sedan dess har tekniken lämnat Hollywood och klivit in i din smartphone och det är nu det börjar bli bra – och det är en låg tröskel för att kliva in. För ett par tusenlappar så kan konsumenter idag kasta sig in i en värld av VR.

Varför är det så bra med VR?

Du är DÄR på ett helt annat sätt än med en vanlig film – om än engagerande och effektiv i sin genomslagskraft, så är man helt fördjupad i en 360-film. Både mentalt och fysiskt – filmen är överallt, inte bara på en platt skärm med kanter.
Och det här öppnar upp för ett helt nytt sätt att tänka när man skapar film. Det skruvar också upp nivån på upplevelsen ett steg – vi måste bara komma fram till vilken plattform vi skall använda VR till. Om vi filmar våra skateboardtricks eller fallskärmshopp spelar det ingen större roll hur det är gjort. Men vad händer om man vill filma mer professionellt?

Efter att scenen är satt, lämnas beskärning nu till publiken och den fjärde väggen är borta för alltid. Utmaningen: vi måste hålla intresset uppe i hela scenen – vi rör oss åt teater.

Den fjärde väggen är borta

Samtidigt som det blir lättare att skapa film, så blir det också svårare. Vem ska nu bestämma vad du ska se på i bilden? Tidigare var det regissören och fotografen som tillsammans bestämde varje bild för sig, alltså “framingen” av bilden, beskärningen. Det var den bilden åskådaren fick nöja sig med.

I 360° finns ingen beskärning. Inga kanter. Då händer det plötsligt något med en filmproduktion, när ingen längre behövs bakom kameran för att bestämma vad du skall titta på eller vad som är den perfekta bilden. Efter att scenen är satt, lämnas beskärning nu till publiken och den fjärde väggen är borta för alltid.

Behöver vi då en fotograf?

Jag säger nej. Vi behöver däremot ett tränat öga för att ta fram en miljö som fungerar för att filma i – men behöver vi en filmfotograf för det? Vi behöver någon som förstår tekniken och några grundläggande regler för hur 360 fungerar, men behovet av “den perfekta bilden” är inte lika stort. Dessutom behöver fotografen gömma sig för att inte stå i bild om den som bär VR-glasögonen bestämmer sig för att vända sig om. Det gäller förresten alla i filmteamet, så ju färre på set, desto bättre.

Behöver vi en regissör eller en koreograf?

Vi behöver båda, som jag ser det, eller en kombinerad roll. Vi behöver förstå såväl känslor och spel, som rörelser och koordinationen av allt i rummet för att skapa intresse. Och med tanke på att det inte alltid är en fördel med åkningar i en 360-film, så kan längre tagningar bli aktuellt. Och då måste vi hålla uppe intresset i hela scenen – vi rör oss åt teater.

Vi ställs även inför andra utmaningar. Belysningen behöver integreras i scenografin, ljudteknikern kan inte ta ljud med bom, på grund av att vi behöver använda en högre bildhastighet så även ljudsynkningen kommer att påverkas, scenografen måste tänka hela rum och det är svårt att fuska bort något. Vilket för oss till vårt sista mpment – postproduktionen – där man visst kan fuska bort en hel del. Och där man också har möjlighet att ytterligare addera, förstärka, förtydliga och förbättra.

Let the show begin!

Oavsett om man filmat med en handhållen 360-kamera från hjälmen på en fallskärmshoppare eller om det är en välplanerad filmproduktion, så står vi till slut med en fantastisk produkt. En film som engagerar, fascinerar och berör. Med en teknik som bara blir bättre och bättre.

Andreas Bergius
Creative Producer, Starlings

Fler inlägg

Posted by Starlings | 23 april, 2018
Expertens 5 smarta knep om content marketing
– Ingen bryr sig om ditt varumärke – alla vill veta vad du kan göra för dem. Orden är Jeff Bullas inför en fullsatt publik. Det är super content marketing-dagarna...
Posted by Starlings | 30 juni, 2017
Därför ska du tänka som en journalist
Vad är hemligheten bakom framgångsrik content marketing? Och vad innebär det egentligen att jobba som en redaktion Starlings vd Kajsa ger sin syn på saken. Mitt första jobb var som...
Posted by Starlings | 16 februari, 2017
Starlings går ihop med Orbit Media
Sedan en tid tillbaka har Starlings samarbetat med videoproduktionsbolaget Orbit Media. Nu löper vi linan ut och slår ihop våra verksamheter inom ramen för Starlings. – Det här betyder att vi...